Jag blir faktiskt rätt irriterad på mig själv, som fortfarande kan sitta och älta allt.

Tänka på alla hårda ord och alla svek.

Alla gånger jag trodde mig kunna komma upp till ytan igen, känna en gnista av hopp, men genast bli tryckt ännu längre ner igen.

Det blev aldrig enklare med tiden, man borde ju ha blivit van.

Men jag blev alltid lika förvånad över varje svek och de hårda orden.

Jobbigast var att inte förstå vad jag gjort fel,någst måste det varit.

Jag vet fortfarande inte, försöker tänka på hur allt började.

När det började var jag fruktansvärt blyg och vågade inte säga speciellt mycket.

För niorna kändes ju som om de var mycket äldre. Jag tror nog dom såg det som ett roligt skämt, lite underhållning.

Men jag förstod inte. Jag tog det ganska hårt.

När allt eskalerade året därefter så fick jag en röst, jag röt tillbaka och försökte stå upp för mig själv.

Det kändes som att jag hade hela världen emot mig.

Jag byggde upp så mycket ilska, det är klart det brast till slut.

Jag tappade hela mig själv, när jag ser tillbaka känns det inte som att det var jag.

Skäms över saker jag sa och gjorde.

Men dom som gjorde mig så fruktansvärt illa psykiskt så länge, dom borde skämmas också.

Jag har hittat mig själv igen, även fast det tog tid.

Men jag är fortfarande ärrad.

Jag vet inte om jag är så arg på själva personerna. Det är nog mest skolan.

Skolan som stod och tittade på utan att göra något. Utan att hjälpa.

Hur kan man se någon bli så illa behandlad och inte göra något?

Det är vuxna människor, som bara ser på.

Många tyckte nog att jag fick skylla mig själv, en mentor som jag hade sa till mig att "Felicia du får faktiskt förstå att du får skylla dig själv när du beter dig som du gör. Det är inte konstigt att folk är elak mot dig".

Jag förstår inte riktigt hur han resonerade.

För att man är sig själv, har andra rätt att vara taskig med än då? Är det så det funkar?

Jag tycker det är patetiskt och pinsamt.

Till slut tyckte jag att det var mitt fel, för jag var ju rätt dampig,knäpp och lättretlig.

Men mest av allt, så var jag osäker i mig själv.

Åh herregud vad jag är konflikträdd egentligen.

Jag tror verkligen ingen kan förstå hur snabbt mitt hjärta slog då jag fick en knuff i väggen, eller då någon slängde en kommentar, eller bara att lämna mitt trygga klassrum.

Det kanske syntes att jag var rädd? jag vet inte.. det var jag ialf.

Äsch jag vet inte riktigt vart jag vill komma, kanske bara vill visa att allt inte är som man tror jämt?

Men gud vad mycket enklare det vore att satt sig ner allihop och frågat vad fan problemet var.

Efterklok var det ja.

Tack och lov går livet vidare efter högstadiet.

Men snälla ni, tänk er för innan ni dömer människor, för ni vet inte vad som rör sig på insidan.

 

Inte riktigt orkat blogga, men nu är jag häär!

Klippte mig igår och färgade det idag, så kastar väl in en bild någonting:)

haha åh vet inte vad jag ska skriva, har fått en lampa idag,tönt jag är.

aja hejdå:):)

haha den här bilden får mig att må så bra, memories.

Skulle jämt dampa runt och cpa mig, brydde mig inte om vad andra tyckte.

Det tog dom ifrån mig. usch.

Vill att dom som läser det här ska komma ihåg en sak.

Respektera alltid att alla inte är lika. Låt andra människor vara sig själva, förstör inte deras lycka bara för att du själv är olycklig. Man behöver inte tycka om alla, det gör ingen.

Men det ger dig aldrig rätten till att vara elak mot den personen.

Jag tror på karma. Ni avundsjuka, vidriga människor kommer att få igen längre fram.

Det är jag säker på.

Det är så jobbigt, för jag vill vara bra i skolan.

Men jag behöver ha det på ett speciellt sätt för att jag ska kunna ha samma förutsättningar som alla andra.

För att jag ska förstå en uppgift, så skulle dom behöva låtsas att dom skriver till en 8åring.

Jag chansar vilt just nu, för jag läser om & om igen, får det förklarat för mig, men dom använder konstiga ord.

Sammanhänger flera saker i samma mening, och då spelar det ingen roll hur mycket jag lyssnar, eller läser det, jag kan inte förstå fullt ut. Och därmed kan jag heller inte göra mitt allra bästa, jag kan bara kasta ihop något och hoppas jag förstått något rätt. Det känns inte bra alls att behöva göra så, är så van från förra året att få allt så speciellt för mig. Jag blir helt chockad över hur allt är upplagt på den här skolan.

Jag är både ledsen och arg.

Som alla vet är kraven på elever faktiskt större nu, men hur ska man kunna leva upp till dom då det inte finns någon disciplin och struktur? 30 elever, som sitter med sina datorer, skrattar,stojjar osv. Medans jag sitter där och försöker höra vad läraren säger. Höj inte kraven om ni inte kan höja standarden.

Begriper inte hur dom tänkt. Det är inte elevernas fel egentligen, även fast det är dom man blir arg på.

Det är en enda persons fel. Lärarens. Läraren måste få dom att få respekt för henne/honom, ha regler att man har en chans eller så får man gå ut, 5 minuter sen så får man inte komma in. Ja någonting iallfall.

Ja, jag vet att det är gymnasiet, men eftersom dagens ungdomar fortfarande beter sig som dagisbarn då dom börjar gymnasiet får dom faktiskt sätta upp regler utefter det.

Nä ursäkta, men känner mig så less helt enkelt...

 

 

menar ingenting illa mot någon speciell heller.

vill bara ha en ändring. att alla ska visa respekt mot varandra..

 

 

 

hejhej!

Var och grattade min syster idag, därefter gick jag och glenn till hemköp.

Sen lagade vi tacoos , hihi.

Ikväll blir det x factor, nötter och trocadero, mys!

fast är jag den enda som tycker att det låter mysigare än vad det är..? tänkt på att när någon skriver något sånt där jäättegosigt blir man genast avundsjuk, men om man har det och sitter där och gör det som nu stod så blir man bara... jaha... lurad typ..? haha

jajaaaa, kanske bara är jag som känner så, är ju lite käpp så ;)

 

har inge nya bilder på denna dator, bara på macen som jag fick av skolan, vet icke varför jag inte använder den till anant än plugg och bilder, don't aask!

hihi hejdå!:)

Hejhej

var hemma från skolan idag, så passade på att gå ner och boka klipptid.

imorgon ska vi öva på att sminka varann,så måste komma osminkad, jag vill ju ha mascara ialf....

man ser så trött och "död" ut annars, huvva.

Så om ni ser mig akta er för spöket, hehe.

ajaaa herrå

Idag pallrade jag mig ner på stan och köpte skolgrejer, typ mappar, penna osv.

Gillar att ha ordning och reda hehe.

Resten av dagen ska jag bara slappa, och imorrn blir det storstädning här hemma.

aja nu ska jag fortsätta med mitt slappande, byeee

Jag är så fruktansvärt less på att vara annorlunda.

Vill vara energisk, glad och sprallig jämt. Men det går inte.

När det är så många människor runtomkring mig kan jag inte andas.

Fokuserar på att hålla masken uppe, bita ihop, härda.

Även fast det trycker så hårt i bröstet och jag inte vet hur jag ska kunna klara av det.

Ibland faller masken och alla kan se, men ingen kan förstå.

För mig känns det som att jag ska falla ner och dö. Bara för jag är runt för många människor.

Det är bara sjukt. Jag hatar det. Hatar att inte kunna vara mig själv i såna situationer. Jag vill ju kunna.

 

Blir jämt bara så förbannat missförstådd, snälla människor ta reda på fakta innan ni handlar.

Jag orkar inte bli dömd längre, orkar inte.

Hur ska jag kunna vara mig själv och våga släppa masken, då ingen är öppen för att förstå..

 

 

 

Ungefär såhääär glad blev jag då jag fick hem min dexter igår

 

 

hur som haver så har jag precis gjort klart min engelskaläxa, svenskan får vänta tills någon annan dag:)

Imorgon är det äntligen fredag, tack och lov.

Idag var vi i salongen på förmiddagen, var mycket prat om regler osv, sedan gick dom igenom 2 flättekniker.

Sen gick jag och sanna på tacobar, gottaa.

Sedan åkte vi upp till skolan och fick våra datorer, macbook air;)

mötte sedan upp syster och tog en sväng på new yorker.

Är hemma nu ialf och får väl se om man slänger ihop nån mat snart:)

usch känner mig helt förstörd, enda sen vi flyttade hit har vi haft sån otur med våra katter.

Igår då jag och glenn varit ute och kom hem runt 11, så kom bara  brynolf och rambo hem.

Men jag tänkte att dexter säkert väcker oss inatt och vill komma in.

Han har fortfarande inte kommit hem, han är bara 16 veckor gammal.

(har honom ute för dom jag tog han av hade haft det, vilket gör det omöjligt att hålla katten inne utan att den ska lida). Har ringt polisen och kontaktat djurhemmet. Men har ingen tur tydligen.

Min lilla bebis. Han har världens finaste personlighet.

 

 

Imorgon börjar ialf skolan "på riktigt", vi ska vara i salongen hela dagen så det blir väl roligt och så.

men äh, orkar inte skriva, puss

 

Jag fick min diagnos då jag var 16, vilket är väldigt sent.

Men dom sa att jag hade "dolt" det så bra så dom inte hade kunnat se det tidigare.

 

Jag har väldigt svårt för människor. Jag begriper mig inte på alla sociala regler.

Ser inte sånt som en annan skulle se. Det är oftast lättast att vara ensam.

Jag klarar av att vara bland människor men inte för långa stunder, jag blir totalt utmattad.

För jag måste ha masken uppe hela tiden, verka normal, försöka se alla osynliga signaler som för andra är helt självklara. Det är ansträngande. Jag är medveten om att det inte syns eller märks på mig, men det är för att jag låter bara andra se vad jag vill att dom ska se. Vill inte bli behandlad annorlunda. Men samtidigt är det jobbigt hur oförstående folk kan vara ibland.

Blir ofta kallad för iskall, att jag inte kan känna empati. Men det kan jag.

Men ibland förstår jag inte att någon är ledsen, eller så vet jag helt enkelt inte hur jag ska bete mig.

Min värsta ovana är att om jag är med någon så kan jag prata och prata, utan att ge den andra en chans att ens få säga något alls. Och jag är väldigt duktig på att avbryta folk. Förstår att det är oerhört störande, men jag lägger inte märke till det.

 

För att jag ska fungera måste jag alltid göra saker på ett speciellt sätt.

När jag vaknar på morgonen gör jag upp en plan exakt hur dagen ska se ut.

Om min plan ändras mår jag dåligt/blir arg. Rutiner är viktigt för mig.

Därför är lov och sånt egentligen ganska påfrestande och jobbiga.

Eller saker som att man bestämt tid med någon, och den skjuter på det en timme, eller ställer in helt.

Det rubbar min balans helt och hållet.

 

Vänskap har alltid varit besvärligt för mig, folk blir arga för småskit och jag förstår sällan vad jag gjort fel.

Umgicks helst med killar på högstadiet, det är lättare för dom hakar inte upp sig på allt.

För jag kan vara lite väl rak och säga sånt som inte passar sig enligt tjejer.

Så det var jobbigt, för folk bara blev arga och jag kunde inte begripa vad jag hade gjort, och ingen förklarade det för mig heller. Då var det lättare att sätta upp en stor sköld och låtsas att man inte bryr sig.

Har få vänner idag, men har lovat mig själv att aldrig umgås med människor som tar mer än dom ger.

Jag mår bättre av att stå ensam, än med människor som bara väntar på att få hugga mig i ryggen.

En typisk tjejgrej är att aldrig vara ärlig, förutom då man bråkar.

Vad är grejen med det egentligen, så fort det blir bråk så har man gjort en miljon fel, men varför har människan inte sagt något tidigare då, om det var så jobbigt? förstår inte...

 

Något som är lite lustigt är att jag bara äter typ 5-6 maträtter åt gången under en låångt tid, tills jag tröttnar.

Och då byter jag ut dom. När jag var liten kunde jag ha en period då jag bara åt pastan, för att sen bytas ut till att bara äta köttet eller det som var till. Jag var lite sådär med kläder också, hade en period då bara svart gällde,hatade roa. Sen ville jag bara ha rosa.

 

Mycket är att jag ställer in mig på att saker ska vara på ett visst sätt, ändras det blir det kaos i mitt lilla huvud.

Skolan är ju jobbig för där är allt så oförutsägbart. Lektioner kan bli inställda, man vet inte vad som ska göra på lektionen förrns man är där. Och sen säger dom 100 saker man ska göra i en uppgift och jag kan bara minnas en eller två. Jag försöker memorera allt jag får höra i skolan, minnas att inte glömma bor saker helt enkelt.

På det ska jag komma ihåg alla sociala saker också, och duscha, borsta tänder, borsta håret, ge katterna mat, städa, äta, alla serier som man inte kan missa att se, osvosv. Det är svårt att få allting att gå ihop, hur är det meningen att man ska hinna med allt? för det går givetvis inte. Kanske låter dumt men jag måste verkligen planear när jag ska duscha, flera dagar innan. Efter en dusch måste jag påminna mig själv när jag ska duscha nästa gång. Allt måste helt enkelt planeras in i minsta detalj.Men det är klart det är jobbigt då man har lagt 20grejer på hög i huvet som man INTE får glömma, och rabbla upp dom tyst i huvudet för sig själv om och om igen. Som att gå på stan (som jag ska göra nu strax), då planerar jag att jag ska gå in i åhlens först och köpa dom sakerna. Efter det kan jag gå och köpa mat.Inte på något annat sätt, och jag måste påminna mig själv många gånger innan jag går att det är så de måste gå till. Och jag går alltid samma väg, ändrar aldrig någonsin vilken väg jag tar.

 

Vet att allting är väldigt osammanhängande och det är svårt att få med alla pusselbitar.

Men nu måste jag fixa mig och sticka ner på stan en snabbis. puss!

 

 

Åkte in till sundsvall med mamsen idag och köpte kläder och en ny väska.

Kanske kastar in bilder på det senare någonting, älskar ialf new worker, mumma!

Börjar skolan nu på onsdag ialf, tycker det är skönt, gillar struktur och att veta vad man ska göra osv.

 

Funderar på att skriva ut om hur det är att ha ADD & asperger, eftersom väldigt många inte förstår sig på det.

Tycker det är synd, bara för att något inte syns, betyder det inte att det inte finns.

Jag skäms inte över den jag är, eller hur jag är.

Man ska alltid stå för den man är, även om man inte är som alla andra.

kisses

Jag äälskar glossybox, fick hem min igår och det var den bästa boxen jag fått!

Jag fick en liten burk med c-vitaminpuder man ska blanda med sin dagcreme, burken var fett liten, men tydligen fullstorlek och kostade 554spänn egentligen?!?! herregud... redan märkt resultat efter 2 andvändningar,loove.

Sen fick jag tandblekningstandkräm, nagellack som tar bort missfärgning på naglarna, lermask och fotkräm.

Allt det för 139kr, väärt!

 

Har spenderat min dag med ingela, mamma och hampus ialf så det var trevligt:)

Imorgon kommer sofie hit och sover över, längtar efter att få sällskap...

 

/ forever alone